Oj, vad det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen de senaste månaderna. Jag kan inte annat än att skylla på att jag börjat jobba heltid och annars tar familjen och då inte minst lilla Astrid över all annan tid. Oftast är jag helt utmattad kl 21.30 när barnen somnat (ikväll somnade dom 21, tjohoo! Egentid!!!) och då finns det inte någon ork kvar till annat. Det här med hushållsarbete hamnar också lite på efterkälken, kan man säga. :)
Imorgon är det i alla fall fredag och helgen närmar sig med stormsteg. Fredagsmys skapar ofta lite ångest hos mig. Det känns som att alla måste mysa ihop på fredagskvällarna och framförallt äta något som alla gillar. Det funkar ju inte riktigt så i vår familj, vi har en som är superkräsen med mat och som oftast får en egen rätt som han äter fast vi andra äter annat och så vår lilla tös som då gärna smakar på allas rätter. Så det här med fredagsmys blir en utmaning om vi inte ska äta tacos varje fredag och det vill inte jag! Inte vår kräsna familjemedlem heller för den delen, även om det inte är så många olika rätter som äts så går det inte att äta samma rätt varje fredag för han kanske inte är sugen på just det den dagen. Och det är alldeles riktigt, bara för att det är en speciell dag så är inte jag heller sugen på samma mat just den dagen, varje vecka.
Imorgon har jag i alla fall bestämt att det ska bli våfflor, det brukar uppskattas av alla. Då tänkte jag att vi som inte är fullt så kräsna (läs; inte alls kräsna, äter typ allt!) ska ha lite räkgojs av något slag till någon våffla, tillsammans med ett glas kallt vitt vin (lite sommarkänsla) och sen kan man ta grädde och bär på någon till efterrätt. Det brukar både jag och Niclas gilla. Vi skulle kunna göra en lite matigare våffelsmet till räkgojset och en lite lättare till efterrätten, får se vad vi hinner med och vad det blir. I ärlighetens namn så gillar jag nog allra bäst jordgubbssylt och grädde på mina våfflor. :) Det är ju bara godast! Så det kanske blir en sådan också.
Men det här med att vara kräsen. Vi är ju alla olika och hela min sons uppväxt har jag hört att vi måste se till att han äter mer, både från förskola, skola och BVC och jag har haft en sån ångest över det här med maten att det säkert orsakat en del extra bekymmer. Men så en gång, för inte så jättelänge sedan, sa en underbar BVC-sköterska till mig: ”men du, det är ju faktiskt så att vissa människor inte gillar mat och ser det bara som något man måste inta för att överleva medans andra älskar mat.” Dom orden lyfte bort en stor tyngd och jag kunde helt plötsligt andas och låta min son vara precis som han är. Jag kämpar fortfarande lite med att få honom att äta nya saker, ska jag erkänna men det är bara för att ibland kanske man måste våga prova något nytt för att världen ska öppna sig lite mer. Är det inte så!?
Snart.... Ha en underbar helg! <3
